Lärande och utveckling

Mitt lärarporträtt

Mitt lärarporträtt kommer att sätta min lågstadielärare i fokus, hon är en av mina förebilder inom skolans värld.

Katarina var min fröken i åk 1-3 på Hågadalsskolan i Uppsala på tidigt 90-tal. Hågadalsskolan en kommunalskolan och hade då åk 1-6, ca 250-300 elever.

Katarina var en snäll och varm lärare, men hade ändå ett sätt att föra sig på i klassrummet som gav henne respekt. Hon var duktig på att väcka allas intresse och nyfikenhet, hon gav mig glädjen att vilja lära mig.

Jag kände mig alltid sedd och min lärare hade tid att ge mig när jag behövde det. Hon såg mina behov va extra hjälp träning med läsning och såg till att jag fick den hjälp jag på det sätt jag behövde.

Jag kommer ihåg att Katarina gjorde lärande spännande genom att ta med föremål in i klassrummet och genom att ta klassrummet ut i naturen. Hon försökte också alltid att engagera sig i vad som hände utanför klassrummet, hemma och på fritiden. Hon kom på blockflöjtskonserter och fotbollsmatcher, något jag i efterhand förstått att hon gjorde för att hon ville och inte för att hon var tvungen.

Jag vill bli den sortens lärare som ser barnen och deras behov, lära mig att se helheten runt barnen och familjen för att på bästa sätt kunna jobba tillsammans som ett team för barnets bästa. Jag vill vara varm och omhändertagande, vara en trygghet i min framtida klass. Någon som de kan anförtro sig till och lita på.

Tillsammans med familjen vill jag göra skolan och lärande till något roligt och spännande. Göra kunskap till glädje. Jag vill ge varje barn den bästa möjligheten till ett bra lärande på deras egen nivå. Precis som min fröken gjorde för mig och mina klasskamrater och säkert många både före och efter oss.

 

 

Annonser